Johan berättar här historien om hur det hela började och hur det sedan gick.

Bakgrund

Ute med den första kajaken

Så här började det!

Hösten 1985 fick jag för mig att jag ville ha en kajak. Men jag skulle bygga kajaken, så jag snackade med Peter min äldsta lillebror. Även han blev eld o lågor, så vi började leta efter ritningar på kajaker. Till slut hittade jag några ritningar på intressanta kajaker uppe på Kanotförbundet som då låg i Farsta. Vi fastnade för en modell som heter Åland, byggd i Marinplywood.

Sen var det dags att börja leta material och det var inte hur lätt som helst. Materialet som behövdes var enligt följande: Marinplywood, furureglar, björkplanka, ekplanka, mässingsskruvar och ett lim som hette Cascofen, ett två-komponentslim. Limmet var svårt att hitta men jag lyckades så småningom få tag på det genom Bergs lås. Marinplywooden hittade jag till slut på fanerkompaniet nere i Värtan, problemet var bara att måtten på skivorna var ganska stora. 1½ x 2 meter och ca 4 mm tjocka. Omöjligt att transportera på en vanlig bil, som tur var så hade jag en granne som hade en transportfirma som kunde transportera hem det till Stureby. (Peter jobbade senare på detta företag som chaufför).

Karta och kompass

Sedan började vi kapa upp materialet i rätta längder o mått, i ett kallgarage hos morsan o farsan. Jag lyckades senare få låna en källarlokal där kajakerna precis fick plats, men där fanns det värme i alla fall. Där stod Peter o jag och sågade, limmade, skruvade, laskade, basade och kliade oss i huvena. Det fanns ingen text till ritningarna så vi fick fundera en hel del, men det löste sig till slut efter några besök på biblioteket. När det senare blev lite varmare ute så flyttade vi tillbaka in i morsans o farsans garage igen, för att bl.a montera dom sista detaljerna på kajakerna och för att lägga alla lager med fernissa som skulle på innan det var klart.

Jungfruturen gjorde vi ute i Flottsbrobadet. Vi hade aldrig tidigare suttit i en kajak och vi hade medvetet gjort sittbrunnshålen ganska små eftersom vi tänkt paddla i öppen sjö i skärgården. Nu visade det sig att det var ganska svårt att komma ner i dessa små sittbrunnshål, men det gick bra om man lirkade sig ner. Vi gjorde sedan många turer med dessa kajaker, bl.a i skärgården och på många ställen runt omkring i Stockholm. Till hösten (1986) hade vi båda fastnat för kajakpaddling, så då köpte vi varsina ”riktiga” kajaker nämligen Baidarka (som vi fortfarande har kvar) Vi köpte dom av Erling på Svima sport som då låg i en numer nedriven barack nedanför Karolinska sjukhuset, på en väg som hette Eugeniavägen, men där åker det idag bilar hela tiden (Norra länken är nämligen byggd på just detta ställe).

Den första kajaken

Kontaktinformation: kontakt@sturebykajak.se